Pågående projekt

http://www.affekt-abc.se


Och hur gick det här till då? 

Jag tröttnade helt enkelt på att bli avvisad av de så kallade ”professionella” när jag bad om att få göra det som Professor Tony Attwood föreslår i boken ”Om Aspergers syndrom: Vägledning för pedagoger, psykologer och föräldrar.”, den kom ut på svenska år 2000. Och jag tröttnade på att höra ”Åhh, han är ju sååå bra, men jag har ingen aning om vad han håller på med.” och ”Nej, Attwood han har ju ingen evidens och då får vi inte arbeta med det.” och ”Den där Attwood han är ju bara en skribent, han är ingen ”riktig” forskare”. Min egen och 19 åringens situation kändes övermäktig och det fick mig att kontakta Professor Attwood och fråga om han kunde hjälpa mig och det kunde han. Jag fick två forskningsrapporter och fem känslolektioner som ingår i studien. Först gjorde jag en närläsning av boken ”Den kompletta guiden till Aspergers syndrom” och markerade alla förslag som går att göra praktiskt, efter det läste jag de två forskningsrapporterna noga och arbetade mig sedan igenom de fem känslolektionerna. Samtidigt fick jag kontakt med Sessan och Ulla och på grund av den akuta situation som de befann sig i lämnade jag vidare sidhänvisningar, forskningsrapporter och de fem känslolektionerna, eftersom de har lång erfarenhet av behandlingsarbete. Vi tog det här som ett sista halmstrå att prova det som Professor Attwood föreslår och om det inte skulle fungera var vi överens om att lägga ner det direkt. Det har nu gått lite mer än två år och vi har ett pågående transparent projekt och om det är som SBU skriver "angeläget med fortsatt forskning inom området", då finns Affekt-ABC att utforska. Jag har lärt mig att stå upp för det som jag ser fungerar och inte backa bara för att de så kallade ”professionella” eller andra säger en det ena och en det andra. Idag vet jag att det inte vet vad de pratar om, men det vet jag, för jag har arbetat mig igenom materialet. Jag har också haft förmånen att arbeta igenom ytterligare ett material från Professor Attwood. Den generositet som jag har mött i kontakten med Professor Attwood under tiden som Affekt-ABC har växt fram har gett mig livsglädjen tillbaka.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Come è avvenuto questo ?

Mi sono stufato di essere respinto degli cosí detti “professionalisti”. Quindi ho chiesto di fare quello che propone il professore  Tony Attwood nel suo libro “Manuale di...” (uscito in svedese nel 2000).  E mi sono stufato di sentire “ Oh, scrive tanto bene, ma non ho nessun’idéa di che cosa si tratta “ e “ No, Atwood non tiene evidenza  e quindi non siamo  permessi a lavorare con il suo materiale.”  E “ Questo Attwood è solo uno scrittore e non un ricercatore e scientista.”  La mia situazione e quella della ragazza diciannovenne mi è diventata insostenibile e mi ha spinto a contattare  il professore Attwood. L’ho chiesto di auitarmi e l’ha fatto. Mi ha mandato due rapporti scientifiche e cinque “ lezioni sentimentali” inclusi nel’esame. Prima ho fatto uno studio attentivo del libro “ La guida completa del sindromo di Asperger “. Ho notato tutti i suggestioni che siano possibili a fare in pratica e poi ho letto i due rapporti scientifici e ho provato le cinque lezioni sentimentali. Nello stesso tempo ho conosciuto  Sessan e Ulla e a causa della loro situazione precaria gli ho dato tutti i rapporti  e le lezioni sentimentali. Hanno una lunga esperienza del lavoro di cura.  Abbiamo avuto la possibilità, come un’ultima soluzione,  di provare quello che propone Atwood. Se non funzionerebbe, eravamo concordi nell’ opinione di finire subito questo proietto. È passato  piú di due anni e abbiamo adesso un proietto transparente in corso.  SBU scrive che “ è urgente una ricerca scientifica continua nel settore “e  adesso c’è “ il ABC del’affetto “ a scoprire. Ho scoperto la importanza di avere il coraggio delle mie proprie opinioni e di quello che vedo funzionare in pratica. Non vado indietro solo perché i cosidetti professionalisti  dichiarano le sue cose. Oggi mi sono accorta che loro non sanno di che cosa parlano, ma io lo so perché ho lavorato metodicamente con il materiale. Ho anche avuto il privilegio di lavorare con un materiale ulteriore del professore Atwood. Il generosità che ho ottenuto nel contatto con il professore Attwood nel corso di questo lavoro ( il ABC del’affetto ) mi ha ridato la gioia di vivere.